Såg filmen Inception i helgen, den var ganska bra. Men ju djupare de gick in i det undermedvetna, desto virrigare blev storyn och desto mer osammanhängande blev det. Kortfattat, jag gillade effekterna och dialogerna men inte filmen.
Hur som helst, medan filmen pågick kom jag att tänka på en gång för länge länge sen när brorsan och jag lekte med en BBS och en liten bot vi stoppat in i den. Det var en rolig liten bot som man kunde tjafsa vilt med, och den svarade lika kaxigt. Askul! BBSer var den elektroniska kommunikationsmetoden som användes innan internet slagit igenom.
Vi satt uppe en hel natt i vilket fall, framemot 5 på morgonen kom vi fram till att vi borde nog däcka så vi la oss i var sin säng och … tja… däckade.
Den natten drömde jag att jag var på en strand, den var enorm, det var nog solnedgång för himlen hade rosa toner. I övrigt var himlen helt molnfritt och vacker. Någon fågel flög vid horisonten och allt kändes lugnt och skönt. Sanden var varm och vågorna slog mjukt mot stranden, men vattnet var inte kallt och obehaglig utan mjuk och ljummen.
Jag promenerade där på min strand, glad över att vara på ett sådan underbar plats när jag helt plötsligt rycks till av att brorsan kommit in i min strand. Jag undrade vad han ville, men han tjatade bara att han ville visa mig något och att jag skulle följa honom. Min misstänksamma sinne varnade mig att detta var faktiskt min dröm och att ingen annan fick ta över den, jag sa bestämt nej! Men han drog i mig och tjatade ännu mer. Då min dröm inte betedde sig som jag ville blev jag misstänksam först, sen rädd. Jag vände mig om och sprang åt motsatt håll. Han sprang efter.
Någonstans på stranden, mitt i alltihopa dök en slags svart hål, eller en portal. Jag sprang till den och kastade mig in i mörkret.
Då vaknade jag med ett ryck! Jag låg i sängen och någon meter ifrån mig låg brorsan och sov i sin säng. Jag tittade på honom. Han vaknade upp med ett ryck och vände sig emot mig och sa ”Vad blev du så arg för? Jag ville ju bara visa dig en sak”.
Jag kunde inte riktigt svara på det. Jag visste inte vad jag skulle säga. En stund senare, när jag fick tillbaka talförmågan efter min chock så förklarade jag varför jag sprang. Jag blev rädd helt enkelt…
Än idag vet jag inte hur han lyckades med det, och vad han ville visa mig 
Related posts:
Är du säker på att det var en dröm?
hmm man vet aldrig …
Oh vad jag längtar efter BBS-tiden. Det var betydligt dyrare eftersom man fick koppla sig via telefonlinnan.. Usch så mycket pengar gjorde de telia asen sig på oss BBSande folk.
Joo det var spännande med BBS, man visste inte om man kom fram alltid, emailen tog en dag att komma fram, forum diskussionerna tog evigheter, sen fick man en packe med 50 svar på en gång
det blev mer spännande så.
Nu förväntar man sig svar direkt alltid… inte lika kul och mer stressande.