(av pastor Stephen Hermann, USA, översatt av Peter Palm-Schwandt)
Många människor påstår idag att de är medier eller kanaler för andevärlden. En person som är tränad och har ett mediums känslighet kan känna in sig på någons arbete och känna efter och avgöra om den personen verkligen har en länk med någon i andevärlden eller inte. Hur kan då människor utan denna bakgrund och kunskap upptäcka om ett medium arbetar seriöst med andevärlden eller bara sitter och fantiserar eller rakt av bluffar? Här är några tips om vad man kan titta efter:
1. Påstår mediet sig vara en utvecklad eller utvald representant för andevärlden? Påstår de att de endast kanaliserar högt utvecklade spirituella guider eller mästare?
Andevärlden arbetar med oss alla. Alla har vi guider som arbetar med oss på den andra sidan och som försöker hjälpa oss. Vi har alla hjälpare också. Så om mediet påstår att de kanaliserar någon speciell person som är mycket högt utvecklad i andevärlden, t.ex. Jesus eller Maria, så är det ett säkert tecken på att det antingen är helt förvirrat av sitt ego eller så är det helt enkelt en bluff och bedragare. Det kanske verkar ganska osannolikt att ett medium kanaliserar Elvis, men det är ännu mera osannolikt om de kanaliserar en högt utvecklad mästare eller ärkeängel. Andevärlden dras endast till de människor med liknande vibration som sin egen. Lever då den personen så att det skulle kunna jämställa dem med Moder Teresa? Har de en liknande karaktär som Jesus? Är de mästare och därför dras bara till andra mästare? De högt utvecklade lärarna som arbetar med och inom "den stora planen" är ödmjuka. Högt utvecklade själar är bara intresserade av att nå andra människor, inte att uppnå berömmelse. Ingen högt utvecklad lärare har någonsin haft behov av att synas, utan endast låter det enkla budskapets visdom lysa igenom.
2. Frågar mediet efter information om ditt liv och om den och den är på den andra sidan, o.s.v. så var försiktig.
Ett riktigt medium ställer inte frågor om din bakgrund. Om det finns en äkta länk med andevärlden så vet mediet via andevärlden vad som behövs för din situation. Om mediet ställer en massa frågor om detaljer, så kan det vara en indikation på att mediet försöker att använda denna information under ett senare tillfälle och låtsas då att det kommer från andevärlden. Det är bäst att inte ge mediet någon information alls. Se upp speciellt för dem som vill att du ska fylla i ett skriftligt formulär innan sittningen. Nej, mediet ska bara få information från andevärlden som du behöver höra. Meddelandet ska vara relevant för dig i din livssituation, utan att mediet vet någonting om det i förväg. Faktum är att ju mindre ett medium vet om dig i förväg desto lättare är det för mediet och desto bättre blir sittningen, för de är då mindre störda av förutfattade meningar och tankar.
3. Är seansen eller sittningen bevisbar?
En seans eller sittning ska kunna bevisas. Era nära och kära som kommer igenom från andra sidan ska kunna identifieras av dig. Mediet ska kunna ge specifika och detaljerade bevis som gör att identifiering kan göras. Dessa detaljerade bevis ska givetvis inte kännas till av mediet. Om du redan har berättat för mediet om din situation och om dina släktingar och vänner som redan är på andra sidan, var kan du då finna kvalitativa bevis med sittningen? När det gäller medium som kanaliserar t.ex. guider så kan mediet producera s.k. "faktiska" bevis som har hämtats in från din aura. Så var kritisk. De bästa bevisen är när du själv inte vet något om det utan måste kolla upp det efteråt. Så finns de medium som ger dig en beskrivning av dina tidigare liv och där hänger verkligen bevisningen på en lös tråd.
4. Är meddelandet relevant för dig och din livssituation vid denna tidpunkt?
Andevärlden kommer alltid igenom med information som hjälper dig. Så om sittningen inte ger dig någonting eller tillför dig något, det spelar ingen roll hur gulligt eller kärleksfullt det kan låta, så är det inte en bra sittning. Även om meddelandet om jorden och människans utveckling, om hur vi kommer att nå en högre frekvens, o.s.v. kan låta bra, så är det inte till någon speciell hjälp för dig i nuet, ditt dagliga liv. Andevärlden vet precis vad du går igenom i livet och ett medium som arbetar med andevärlden ska kunna ge dig ett meddelande som kan hjälpa dig att ändra och förbättra din omedelbara situation.
5. Är sittningen upplyftande och stimulerande?
Andevärlden gör inte våra val åt oss eller talar om för oss vad vi ska göra, utan erbjuder oss alternativ och inspirerar oss att se allting från den ljusa sidan och försöker få oss att se allting i perspektiv. Vi har både rätt och skyldighet att göra våra egna val. Om inte sittningen ger oss en känsla av att ha fått mer kraft och att det är lättare att göra våra val, så är det inte någon bra sittning. Att arbeta med andevärlden är upplyftande. Meddelandet ska alltid ha en healingkvalitet med sig som gör dig upplyft. Andevärlden kommer aldrig med någonting negativt eller förödande, utan framför saker på ett hjälpfullt och positivt sätt. Om mediet varnar dig för en förbannelse eller dålig energi runt dig (och antagligen försöker sälja in mer tjänster som hjälper dig med dem), så arbetar mediet inte med andevärlden. Se upp för medium som föreslår att du behöver en ny sittning snart. Normalt borde en sittning räcka minst sex månader eller längre. Andevärlden uppmuntrar oss att stå på våra egna ben och att inte vara beroende av någon annans vägledning.
6. Påstår mediet sig vara i trans men beter sig löjligt?
Det finns många nivåer av trans. Med inspirerat tal och klarseende är mediet fullt medvetet, men har "överskuggats" av andevärlden. Det betyder att mediet får en konstant ström av intryck från andevärlden, men är fullt medveten om vad som sägs och kan välja hur meddelandet ska framföras. De flesta medier arbetar på det här sättet. Trans har flera olika stadier som varierar från lätt till djup trans. I ett lätt transtillstånd är mediet medveten om att anden som kontrollerar det använder sig av dennes mun och stämband, men väljer inte eller gör någon som helst form av översättning av meddelandet. Djup trans är mycket ovanligt. Under djup trans är mediets medvetande helt bortkopplat. Mediet är helt omedveten om vad som sägs och vad som sker; medan de befinner sig i detta transtillstånd så kan de inte minnas något meddelande efteråt. I alla nivåer av trans ger mediet endast bort kontrollen tillfälligt till andevärlden. Andevärlden tar inte över mediets kropp utan arbetar genom mediets aura och använder sig av mediets "röstlåda". Rösten kan förvrängas lite grann men andevärlden använder inte några konstiga accenter eller konstiga uttal om det inte är viktigt att bevisa andens identitet. Annars vore det bortkastad tid och andevärlden är en pragmatisk värld – de slösar inte med energi, för deras ändamål är att framföra meddelanden från deras sida till vår. Under ett transtillstånd finns inget rum för felaktigheter – om mediet säger sig vara i trans kommer det också att lämna uppgifter som är till 100 % korrekta, annars är det inte i trans! Till slut, bli inte lurad av någons påstådda titlar eller erfarenheter, deras påstådda kunskaper eller antalet böcker eller videos som de har gett ut. Mediumskap är en vetenskap och lyder under strikta principer. Att utge sig för att vara ett medium utan någon form av utbildning eller bra träning är etiskt fel, precis som att utge sig för att vara läkare utan en riktig utbildning, och kan vara potentiellt lika farligt. Att lura människor för pengar är mycket lågt och att psykologiskt skada en person som är skör och söker hjälp är avskyvärt.
Hoppas dessa punkter har hjälpt Er att kunna urskilja lite bättre. Lycka till!
Riktlinjer vid ett besök hos ett medium
Alla privatsittningar är en form av andlig kommunikation – densamma som du skulle uppleva på en seans. Den enda skillnaden är att under den här kommunikationen med andevärlden så sker den privat. Alla försök att kommunicera med andevärlden är under naturliga omständigheter helt och hållet experimentella och därför kan resultatet variera och tillfredsställelse kan aldrig helt garanteras.
De flesta människor är nöjda med en privatsittning men skulle mediet inte kunna kommunicera med andevärlden denna gång av någon anledning ska du alltid kunna fråga efter pengarna tillbaka. En privatsittning ska leda till bevis och vara en trevlig upplevelse. Det ska inte vara ett tillfälle att vara del av en djupare diskussion om vad spiritualism är men om det är det du vill ha så bör du arrangera det med mediet innan privatsittningen börjar.
Här är några av de svar till de frågor du kanske har för en privatsittning:
Spår de min framtid?
Garanterat inte. Spirituella medier spår inte. De försöker att ge dig information och bevis för att själen överlever den fysiska döden.
Är det skrämmande?
Inte alls. De människor du skulle vilja kommunicera med från andra sidan är de människor som du har hållit kär och som har brytt sig om dig. – Varför skulle du vara rädd för dem?
Om de berättar någonting som jag absolut inte vill veta någonting om då?
Andevärlden är bundna att kommunicera i termer som sanning och kärlek och därför skulle de aldrig säga någonting som skulle göra dig upprörd eller orolig.
Kan de berätta någonting om min framtid?
Nej! Det kan de inte för din framtid existerar inte. Eftersom de inte är tyngda av sitt intellekt eller materiella behov kan de se längre och med mycket större perspektiv. De skulle vilja hjälpa oss och guida oss när vi står vid ett vägskäl i livet och inte är riktigt säkra på vilket beslut vi borde ta. Många gånger kan de se vad våra dåliga beslut kan leda oss till och därför ger de oss mera möjligheter att välja mellan.
Vet mediet allting om mig?
Mediet vet absolut ingenting om dig innan privatsittningen börjar. Under sittningen får mediet bara veta de viktigaste sakerna om dig som andevärlden väljer att berätta om honom eller henne. Precis som när de skulle vara här så respekterar de ditt privatliv och ingenting privat eller personligt kommer att berättas – om inte det skulle vara av yttersta vikt för kommunikationen. Mediet kan oftast inte komma ihåg vad som sagts efter seansen/privatsittningen.
Borde jag försöka att tänka på en person eller personer som jag skulle vilja ha meddelande ifrån?
Det kanske händer om du försöker men det finns ingen garanti att ett meddelande från den speciella personen kommer att komma igenom. Glöm inte att vi förlitar oss helt på andevärlden att kommunicera. Vi kan inte "ringa upp" dem – det är de som bestämmer om vi kommer att kommunicera eller inte. Koncentrationen eller önskan om en speciell person att komma igenom och kommunicera är inte att rekommendera då det kan begränsa de i andevärlden som är där för att prata.
Är det någonting som jag kan göra för att sittningen ska bli bättre?
Försök att hålla ett öppet sinne. Försök att inte begränsa dina tankar på en eller två personer. Meddelanden kan komma från vilken som helst som du har känt (eller t.o.m. från personer som har gått över till andra sidan innan du föddes). Var ärlig mot mediet – om det är någonting som du inte förstår av meddelandet som ges till dig så säg till mediet att förklara för dig och göra det lättare att förstå. Var ärlig mot dig själv och säg inte "nej" för att vara annorlunda och säg inte "ja" för att vara hjälpsam.
Håll dessa enkla riktlinjer i tankarna så blir din privatsittning en erfarenhet som du sent kommer att glömma.
Personligen så tycker jag också att man ska vara vaksam på om mediumet använder sitt egna namn eller har hittat på ett namn.
Dra då uppmärksamheten till er – det kan vara tecken på oseriös verksamhet. Likaså om det inte finns ett telefon nummer man kan nå mediet på!
Denna artikeln publicerades på gamla sidan av Andliga Utforskarna, och här kommer den igen. Den är inte så övernaturlig, men dock något som många råkar ut för.. ..även jag råkade ut för det.
Jag läste en artikel på nätet om en sekt, ska inte säga vilken för att inte förolämpa någon. Speciellt inte någon med många advokater 
. Den handlade om en kille som av ren tillfällighet råkade hamna i en sekt, de var snälla, vänliga, de fick honom att känna sig viktig. Samtidigt höll de honom i schack med samvetskval och ångest. Sekterna använder människor som är duktiga på att tala för att locka till sig andra, det betyder inte att de som faller för detta snack är svaga eller korkade människor. Intelligenta och starka människor har fallit för sådan snack också… och det är inte ett par stycken, det är många, mer än vad man skulle vilja tro. Han varnar efteråt för sekter med vissa tänkbara punkter, (jag skriver inte av dem för copyrightens skull) men sammanfattar några och lägger till några egna.
Detta ska du tänkta på…
Tänk dig att en vänlig bekant bjuder dig till ett föredrag, eller ett informationsmöte, försäljningsparty, konsert, en fest eller något annat trevligt socialt. Du hakar på.
Där inne lägger du märke till vissa detaljer, som är varningar för att du är på väg att hamna i trubbel.
Alla känner alla, och de som inte känner varandra är lika glada och lyckliga för det. De är hemlighetsfulla, de svarar inte gärna på känsliga frågor, men de leder samtalet bort från frågan lika lätt som en fjäder svävar i vinden. De är duktiga på att smickra dig, på nolltid känner du dig som en av gänget, ett geni som kan saker de aldrig hört talas om, allt du säger är fascinerande. De är vänliga och charmerande, även om de aldrig sett dig förut. De verkar på nolltid förstå allt om dig, och de kan så gott som hela ditt liv. De kan sätta sig in i de svårigheter du haft, och de kan föreslå de mest fantastiska lösningar och berätta om andra som haft samma problem och hur de har löst det.
Samtalet går snart över till engagemang, du ska vara med på nästa möte, du ska köpa en viss vara, du ska… du har inget val, du ska! Men samtalet fortskrider och saker blir mer avslappnade och intressanta, svaren till alla världens problem finns här, och dessa människor är ganska så lyckliga, de slipper vardagsproblemen vi vanliga dödliga dras med. Gruppens moraliska regler är viktigare än samhällets.
Så plötsligt kommer det fram något du inte håller med om, detta skulle varken du eller dina vänner / familj tyckar något vettigt, men du lugnas med att de är okunniga, det är inget att lyssna på. Din vän / familj förstår ju inte. Du är ensam, det enda du har är dina nya vänner, de vet svaren, de förstår. undvik resten.
Vissa saker kostar, och att offra pengar till sekten/gruppen är absolut ofarligt och det är det bästa man kan göra. För den goda saken skull. De pengarna man lägger ner på sektens varor är ändå pengar som man spenderar för sin egen själs bästa. Dessa vänliga själar är inte som andra, de glömmer inte sin nya vän, de kontaktar dig ofta, hör av sig, hälsar på. De är snälla och vänliga alltid.
Om du nu mot förmodan inte vill medverka i deras aktiviteter är du "konstig", du bryr dig inte om världens lidande, du vill inte göra världen bättre. Du är inte bättre än "de där". Det är ju synd, jag trodde verkligen att du …. Men sen hör de av sig igen och berättar om allt fantastiskt du gått miste om och att du borde verkligen ha varit med, du skulle ha älskat det…
När du blivit tillräcklig indragen kommer varningarna för andra sekter och hoten om man skulle lämna sekten.
Det är aldrig för sent att lämna en sekt, och när du känner igen dessa tecken vet du att du är i fara. Lämna gruppen så fort du kan, om du märker att de är ute efter dig. En "sekt" som vill dig väl kommer inte att begära pengar av dig, eller att du ska slita för deras skull, inte heller kommer den att vända dig mot dina vänner och din familj.
Det är lätt att trilla dit, jag vet – av egen erfarenhet. Jag har sett alldeles för många försvinna in i det andliga knarkträsket. Få har kommit ut därifrån. Resten är andligt döda.
Moder Jord, Gud, Gudinnan, andligheten, Satan, Beelsebub, Vishnu, Tor, Shiva, Buddah, Jahwe – tro på vem du vill och vad du vill.
Men låt ingen människa eller organisation styra dina tankar.
Mer info på varningar från föreningen ROS.
Det finns folk som säger att man kan prata med träd eller växter, och vissa som bara tycker om att krama träd. Har iofs hört att vissa gör även snuskigare saker med träden.
Jag har hört från folk som säger att de kan känna av olika känslor eller ibland höra vissa ord I närheten av vissa träd, inte trädsorter, utan träd vid specifika platser. Jag är nog av den sorten, som känner av saker vid vissa speciella träd…
Får många år sen, när jag jobbade som inhouse konsult på ett företag, så bodde jag ganska nära jobbet. Jag cyklade dit och ofta cyklade jag förbi tre träd som stod på rad vid vägen. Det sista trädet kändes alltid speciell. Jag blev alltid så lugn och pigg när jag cyklade förbi det trädet. Det kändes som mest en gång när jag var trött och smått irriterad, på väg till jobbet. Jag cyklade förbi det första trädet och ingenting hände, sedan det andra och ingenting… men när jag kom till det tredje trädet så kändes det som om jag hamnade i en annan värld.
En kort stund var det som om jag var omgiven av dimma, jag hörde musik och skratt I bagrunden och såg mig själv som barn framför en julgran, det fanns presenter under granen. Mina syskon fanns där runt omkring och tittade på granen med. Jag kände mig genast gladare, som ett barn på julafton.
Sen försvann dimman och jag cyklade vidare, det var som om jag stoppats i en bråkdel av en sekund och blivit påminnd om en jul för länge sedan…
När jag kom till jobbet så var jag glad och pigg igen.
Det höll i sig under de tre åren då jag jobbade på det företaget, att trädet lugnade mina tankar när jag kom förbi… men sen bytte jag jobb och flyttade vidare…
Ska hälsa på det där trädet en dag…
Min gamla granne
Häxan jag hade som granne.
Det är många år sedan jag velat berätta om en tant som jag var så rädd för, såg henne några gånger och rös, tanten kunde få vem som helst att frysa till is med bara blicken…
När jag var i början tonårs ålder, hittade vi äntligen ett hus där vi… ett jätte stor familj kunde bo i, det var inte det finaste huset, inte heller i den finaste förorten, men tack och lov, inte i de sämsta.
Först fick bara en bror och jag bo där, för att jobba med att göra i ordning huset efter skolan och på helgen, men så småningom, flyttade alla in och så bodde vi äntligen i ett hus.
Det första jag la märke där när jag flyttade in var tjejerna, och det andra var… så mycket tjejer det fanns där, några som inte var lagliga än.. men snart… skulle de bli lagliga…
Men tillbaka till ämnet, det tredje saken jag la märke var att det kom kvinnor förbi och eftersom jag alltid sett så snäll ut, så de frågade mig var den tanten som kunde ” FIXA DET DÄR ” bodde, jag förstod inget men snart fick jag veta att man skulle visa dem att gå rakt fram ut i vildmarken.
Jag gick lite där och försökte hitta var den tanten bodde men kunde inte hitta, men la märke att vägen där svängde och sedan svängde tillbaka och fortsatte lika rakt, där inne fanns det något, sedan fick jag reda på att det bodde en häxa där… gissa vad rädd jag kunde bli när jag gick i närheten av huset.
Två tjejer jag var kompis med, kunde gå dit och trivas och ha kul, det var deras mormor, men jag skulle inte för allt smör i Lappland vågat mig dit.
Men jag fick inte bo där så länge, myndigheterna ville att vi skulle lämna landet och Sverige ville ha oss här så slapp jag ha häxan som granne… Men vad gjorde hon egentligen?
Jag förstod sedan att hon sysslade med aborter, men vänner som inte behövde flytta, de bor kvar där och berättar att tanten kunde ha massa kunder ibland. Hon helade och gav healing också, och hon kunde tydligen lägga förbannelser om de bad om och betalade för det.
Visa söndagar, kunde det bli enorma köer med bilar, det var folk som ville ha hjälp av henne.
De berättar också att en pingstkyrka försökte etablera sig i närheten av häxan, som förresten hette Blankita, hon fördömde dem och utmanade dem, kyrkan och sin gud fick dra därifrån inom loppet av några veckor, fast jag vet att mycket folk där är lagda åt pingsthålet, så vann ändå Blankita.
Det finns säker en hel drös med historier om henne för att skrämmas och försöka överbevisa att hon var en riktig häxa, men inget slår faktumet att i de trakterna och de livs villkoren där, ändå levde hon till 115 års ålder.
En av berättelser om henne, som hennes dotters dotter berättade, är att tanten gjort en pakt med självaste Hin Håle och varje år, för att leva ännu ett år, så måste hon ge någons själ till Satan… varje år, någon annan fick dö i stället för henne, något som hon ångrade bittert dagen hennes siste som dog, hon sa att det var därför att hon inte hittade någon stackare att lura och ge till Djävulen och då tog herren hennes son. Då ångrade hon även vad hon gjort mot pingstvännerna, för hon ville till kyrkan då och få Guds förlåtelse.
En av hennes släktingar fick ärva huset, men om hon ärvt den magiska talangen, är det ingen som märkt det.
Tags:
År 2004 skrev tidningen India Daily om några turister som frågat ut Tibetanska munkar om UFOs.
Enligt turisterna hade munkarna berättat att de hade remote viewers som observerat hur världen sakta gick mot total förstörelse. Terrorism och dold krigsföring skulle vara det mest märkbara. Enligt munkarna skulle det ske en hel del politiska förändringar 2010 (vad tror ni, stämmer det?). Mellan åren 2010 och 2012 skulle världen förberedas inför domedagen, hot och förberedelse för krig skulle synas.
2012 skulle det slutliga kärnvapenkriget som alla fasat för i årtionden äntligen bryta ut, men då skulle rymdvarelserna blanda sig i och stoppa krigandet.
De sa att UFO observationerna i världen var bara bevis för att någon högre makt tittar på oss.
Munkarna ger hopp om framtiden dock då de berättar att efter 2012 kommer en upplysnings tid då vi kommer att inse att den yttersta kunskapen finns inom andlighet och inte i fysiska och kemiska teorier. Folk kommer att inse djupet av den andliga vägen och förstå vår koppling till gud.
Rymdvarelserna kommer dock inte att visa sig som man antar att de gör i filmer, med pompa och ståt, nejdå, det kommer att ske gradvis för att vi inte ska bli rädda. Med tiden kommer vi att inse vem som räddat oss och varför… dock ska vi redan vara medvetna om att joden är en väldigt speciell plats…
Det intressanta är att detta sas 2004. Vad tror ni? Stämmer det?
En gång för länge länge sen…. fanns en man som för skojs skull fick för sig att fotografera ett kort om dagen. Han började 1979 och fortsatte så fram till sin död 1997. Hans vänner beslöt sig för att inte låta hans arbete gå till spillo, så de läste in alla hans bilder på datorn och publicerade dem på nätet.
Nu kan man följa hans liv från 1979, ett kort ögonblick från var dag som passerade, dag för dag fram tills den sista bilden.
Det är en fascinerande tanke, en enkel handling som blev något så speciellt och betydelsefullt… även för människor som inte ens kände honom.
Lek inte med elden, du kan bli bränd, en påhittad skön berättelse om oansvarig bruk av magi…
LeDraugen Tuesday 13 May 2008
En kvinna gick med sin väninna på stan och shoppade, de gick in i en loppis, tittade runt och föll bara för några böcker. En av böckerna fanns det några blad från en annan bok, intressant tyckte hon: det var magiska formler, inget man tror på men kul att prova, det händer inget ändå
Men väl hemma så glömdes det hela bort för att åter bli upptäckta månader, år efter.
En dag, hemma uttråkad, hittade hon boken med de där formlerna och då blev hon sugen på att prova det, för att döda tiden en stund. Hon tog papper och ritade allt, cirklar, symboler sträck hit och dit, och la de på golvet, för att inte förstöra golvet förstås.
Satte dit ljusen, fast det var inte riktigt de ljusen det rekommenderades av den som skrev ner formlerna. Ställde sig där inne i triangeln och började läsa de lustiga orden på latin, det kändes roligt och spännande, hon skar sig och la blod som hon skulle där hon skulle, skulle läsa vidare när det ringde på telefonen.
Det var hennes man som ringde och ville säga att han skulle komma hem lite senare.
Hon blev lite sur, ännu mer tid att döda , hon tröttnade på allt, ville inte ens fortsätta med trollformeln, plockade allt och slängde det i soporna. Fyllde badkaret med varmt vatten, tände några ljus i badrummet, korkade en vinflaska och la sig i badkaret och fördrev mer tid där.
Hela historien med trollformeln skulle vara glömd om inte hon blivit biten av något osynligt. Först en gång, men dagar efter, fick hon allt oftare smärtsamma bitmärken över hela kroppen. Blåmärken och ständig sveda, och beniga händer som rörde henne…
Hennes man fattade inte, inte ens efter att hon förklarat vad hon gjort, han trodde inte på sådant skitsnack, bara idioter tror på sådant. Men till slut fann han en trollpacka som kunde spå folk och hon kunde göra aborter, och massa annat häxor kan enligt folk.. Hon kom gärna och tittade och tog de där formlerna med sig, och skällde ut kvinnan… Av någon anledning, folk låter sig skällas av häxor. Men hon sa att hon kunde inte ta bort demonen hon åkallat och inte släppt, utan lämnat åt sitt öde där.
Mannen sa, att hon MÅSTE ta bort demonen, fast han trodde inte på sådant, men han började att bli desperat. Hon sa att den formeln hon avbrutit, var mycket stark formeln och bara en annan demon kan ta bort den demonen, och då gäller det att vara beredd på följderna. Han var lika desperat som kärringen hans var biten. Han lät häxan utföra sin ritual och på mindre än en minut var kvinnans fula märken borta, svedan var borta. Hon kände sig stark men omtumlad. Allt var så overkligt, som om det aldrig hänt, fast hon kände en rädsla att ett bet skulle komma snart, hon väntade sig att de beniga händer skulle tafsa på henne…
Luften kändes skönt att andas, ljuset var ljusare, de vanliga ljuden, verkade så härliga, det var som om hon varit borta länge och saknat allt, precis allt.
Han blev överraskad med, men med lite tid, skulle han kunna åter känna marken under fötterna, det trodde han, för kort efter att häxan tagit emot checken och stuckit, han kände något som en osynlig ål som ringlade sig mellan hans kläder och hans hud…
Detta är en gammal nyhet men ändå värd att tänka på. Nyheten publicerades på BBC NEWS | Health | Low self-esteem ‘shrinks brain’ men ger en del att tänka på.
Har du problem med självkänslan? Då är du i riskzonen att bli glömsk när du blir äldre. Inte nog med att problem med självkänslan orsakar lidande genom att locka till sig mobbare, det förstör för dig även när du blir gammal.
Det är den geniala Dr Sonia Lupien, som då jobbade på McGill University i Montreal som röntgade 92 stycken äldre personers hjärnor och följde upp dem i 15 år, och märkte då att personerna med dålig självkänsla hade upp till en femtedel mindre hjärna. Dessa personer hade även svårigheter med att lära sig nya saker och med minnestester.
För att hjälpa dessa personer så sattes de i träning på att tänka positivt, flera tester därefter visade att enkla tricks var väldigt effektiva. Det var inte mycket mer komplicerat än att de skulle uppskatta de goda stunderna i livet och att fokusera sig på positiva tankar även när livet kändes hårt. Låter det bekant på något sätt?
Jovisst, det är ju samma sak som vi diskuterat på sistone om att man ska tänka positivt, vara tacksam för sina välsignelser och att alltid möta dagen med ett leende, skillnaden är att vi kallar det ”Law of attraction”, lagen som säger att om man tänker positivt så kommer positiva saker till en, och läkarna kallar det självhelning, att man genom positivt tänkande vänjer hjärnan vid att fungera optimalt.
Vem vet, det är kanske så enkelt som så att det positiva tänkandet aktiverar hjärnan och får den att bli mer uppmärksam på välsignelserna och glädjeämnena vi har, och att hjärnan blir mer på alerten och ser mer möjligheter i det som sker omkring oss.
Tänk positivt!
Marcus Tuesday 01 May 2007
Den första hörde jag av min moster som missar inte en måndag för att tända ljus åt andarna. Jag minns inte precis var men, en tant som inte missat en enda måndag hon tände ljus åt andarna, fick en natt besök av ett par inbrottstjuvar.
Huset var släkt, inget ljus syntes så de hoppade över staketet och skulle öppna något fönster eller dyrka någon dörr för att ta sig in, de visste mycket väl att en gammal tant med sin gubbe bodde där. Det skulle bli en enkel match. Det fanns inte mycket av värde men det var lätt. Men plötsligt hörde de att det var fest där inne.
Det var lite överraskade, det var ju tyst och mörk nyss.De tittade genom fönstren men de såg inget, tills de kom till det stora fönstret i vardagsrummet, där dansades för fullt, tjoades och… Gästerna var bara döda människor, skelett…
Plötsligt tittade alla samtidigt på tjuvarna och festen stoppades.
Tjuvarna släppte att de hade med sig och sprang därifrån med fest gästerna hack i häll, de jagades en bit utanför stan. De vågade aldrig mer komma till den staden igen…
- o – o – o – o – o – o – o – o – o – o – o – o -
Den andra berättelsen handlar om en sömmerska som hade lite dåligt ekonomiskt att hon måste jobba in på sena timmarna. Hennes grannar och släktingar bad henne att ta det lugnt, men varje dag jobbade hon så mycket hon kunde. De bad henne att åtminstone vila på måndagsnatten, på andarnas natt, men hon ville varken tro på andarna eller låta arbetet vänta.
Men en måndags natt, sådär vid midnatt hörde att en procession kom förbi, ett följe av människor som sjöng gamla religiösa sånger, hon slutade att arbeta och tittade ut genom fönstret, och det var en lång procession. Hon hörde då att det knackades på dörren och hon öppnade, något hon inte heller borde gjort.
Det var en kvinna i medelåldern klädd i svart, och räckte henne en paket med stearinljus och ville att hon skulle hålla den till nästa måndag. Hon tog emot paketet, det borde hon inte heller gjort. Innan kvinnan gick, sa till henne att det var inte vettigt att hon satt och jobbade så sent då, hon borde ha respekt för andarna… Hon kunde inte jobba mer och gick och la sig. Nästa morgon berättade hon för sina kunder, grannar och släktingar om processionen, några sprang därifrån, andra var mer vågade och ville veta mer fast de var lika rädda som de som sprungit iväg. Historien kom ända till en klok gumma som bodde utanför stan.
Hon tog sig dit för att höra historien av själva drabbade, och hon hade råd att ge med. Hon ville först titta på paketet med ljusen och det var inga ljus, det var mänskliga ben, från lår och armar. När kvinnan kommer och hämtar paketet kommer hon att dra sömmerskan med sig, hon behöver skydd, och i detta fallet är skydden inte lätta göra med en veckas varsel.
Det är nämligen ett spädbarn, ett barn som är redan döpt – ett spädbarn som börjar att gråta när kvinnan har fått sin paket.Ingen ville ställa upp och vänta processionen, hon hade inga egna barn, läget var kärvt. Men en släkting offrade sitt barn. Gick det åt pipan så dog både sömmerska och barn. Planen var att barnet ska sova gott tills kvinnan knackar på, ber om ljusen och tar emot dem och när hon börjar att be henne följa med, då ska barnet vakna, till vilket pris som helst, nypa barnet om det behövs, innan kvinnan börjar att dra henne ut, för då är allt förlorat.
Planen gick hem, hon nöp ungen och ungen började gråta och kvinnan backade och bad henne att se till att barnet höll tyst, hon nöp barnet igen och kvinnan flög bakåt och hon stod i dörren och ungen grät av hjärtans lust och hela processionen försvann i ultrarapid…
Efter den natten, slutade hon jobba så sent, hon var ändå mest rädd för måndagskvällar.
Brorsan ringde att vi skulle iväg 22:00 på spökjakt. Jag hade ingen aning om vart vi skulle eller vad vi skulle göra, men när vi träffas för ovanlighetens skull och har chansen att ge oss ut på spökjakt tillsammans så tackar man inte nej.
Vi hamnade i ett gammalt hem, vi fick en rundtur där och vi fick berätta vad vi kände medan vi promenerade där. Vi provade att känna på saker och vi försökte känna av vibbarna på platsen.
Redan när vi kommit in i hallen blev luften tyngre, det kunde både brorsan och jag känna. Vi gick in i första rummet, där fanns två stolar. De såg bekväma ut så vi satte oss ner där. Jag kände mig trött, och fick svårt att andas. Det var som om jag inte fick luft in i lungorna och jag andades snabbt, nästan hyperventilerande. Brorsan sa att han fick ont i lungorna. Vi kände oss trötta, kroppen kändes tungt.
Vi konstaterade att de som använt stolarna var rökare och att de inte mådde särskilt bra av det. Vår guide nickade med ett nöjt leende och sa till oss att följa med.
Vår vandring fortsatte till nästa rum, den var lite ovanligt format som så att det fanns en spegel snett mot dörren. Vid ett tidigare besök hade brorsan sett en skugga vandra från dörren och försvinna in i spegeln. Det var inte svårt att hitta spåret där skuggan vandrat, håret på armarna reste sig varje gång jag korsade dess väg. Jag följde vägen skuggan gick och det ledde rakt in i spegeln. Det brukar vara en klassiker i skräckfilmer att saker i spegeln inte beter sig som normalt, det är en fjantig effekt i filmerna – men den här spegeln verkade ha sitt eget liv. När jag tittade i den var det som att se in i ögonen på en arg eller skrämd människa, mina ögon blev stela, och jag kunde inte titta bort. Det gjorde ont i ögonen. Jag fick vända bort kroppen för att slippa se spegeln.
Vi vandrade vidare och fick prova en stol till, där kände jag mig omgiven av ljus. Det var så starkt att det kändes som om jag lyftes upp av ljuset och svävade där. Jag fick reda på det sen att ägaren av stolen hade varit en mycket bestämd person som gärna styrde över alla.
Nästa stolpar var riktigt konstigt, de fyllde oss inte med intryck och konstiga känslor som de andra stolarna gjort, de drog energi ifrån oss istället. Efter en stund började vi må illa, yrsel och problem med andningen. Vi fick dock inget svar på varför. Vår guide visste inte heller vad som gömde sig i stolarnas historia.
Nu var vi utomordentligt trötta av kännandet av minnen och intryck som vi fick av platsen, så vi lämnade huset och körde tillbaka till Växjö. Vi tog en snabbrunda till platsen där man en gång i tiden avrättade folk. Mörkret och skuggorna från träden gav intrycket av att någon vandrade omkring där bland skuggorna, fyra kanske fem olika skuggor verkade vandra omkring. Det kanske var tröttheten, och viljan av att kunna se något från andra sidan… eller så kanske det var spöken… vem vet.
Vi avslutade rundan med ett besök till hundkyrkogården vid Teleborgs slott. På avstånd kunde man höra hundar morra och skälla, men återigen tror jag fantasin och tröttheten spelade mig några spratt. Jag brydde mig inte om ljudet, och fortsatte att vandra. Vi hittade hundkyrkogården så småningom och beundrade stenarna en stund. Medan vi stod där hörde vi lekfullt steg av något som tassade omkring bland löven bakom oss. Jag låtsades inte höra och frågade brorsan diskret om han också hörde det, han bekräftade det och vi spanade försiktigt. När vi vände oss för att se så slutade ljudet. Det var troligen ett djur, men vid tillfället kändes det kusligt.
En sak måste man påpeka dock, är man i Växjö då måste man besöka Teleborgs slott om natten, de har gjort det helt underbart med ljus vid fontänen.
Så slutade kvällen, vi drog oss tillbaka för att dricka te och kolla på Avatar på DVD.
Jag vet inte om vi kände av minerna från stolarnas gamla ägare, det kanske var ren inbillning, eller så kanske vi kände verkligen av minnet från någon som suttit ofta på de stolarna någon gång för länge sen…
